Vi gör bort det jobbiga först...

Jag kan inte prata om LillÄngeln ännu. En jobbarkompis frågade idag hur det kändes, och det var skitjobbigt. Hur ska det då inte vara för familjen? Jag kan fortfarande inte förstå det. Eller, jo lite, men att orka fortsätta leva. Jag tror jag skrev det igår, men om ni inte såg det så kika i tisdagens tidning. Där var annonserna och de var så himla fint skrivna. Jag kan se mormor och morfars text i bilder framför mig, och... Jag vet inte vad jag ska skriva. Om jag blir så här bara av att se orden? Nej, det finns liksom inte i min värld på något sätt. Hur går man vidare? Hur stöttar man mormor, morfar, familjen, mina syskon? Jag tänker på er varje sekund. Tänk om jag bara kunde hålla om er hela tiden!

En dag kvar och sedan är jag ledig på fredag, i helgen och på måndag. Idag gjorde vi klart schemat för närmaste framtiden. Jag och en till kommer att dela på provtryckningen och vi går 7 - 19 tre dagar i veckan. Två av operatörerna kommer att jobba med utchekning av instrument och resten kommer att gå skift, fast dag i stället för natt. Då vet ni... Känns skönt att äntligen få lite rätsida på tider, det närmar sig ju trots allt dagis och jobb för sambon snart.

Firman bjöd på fika idag, kombinerat med möte. Med tanke på vad som sagts de senaste dagarna var det med viss bävan jag gick dit. Men jag behövde inte vara det minsta orolig! Nu är det klart med hälsokontroll på företagshälsovården. Det blir konditionstest, blodtryck, -socker, syn, hörsel och tjofaderittan. Hörseln är jag lite orolig över, jag hör rejält dåligt på vänster öra. Vi får väl se vad de säger. Nu blir det i alla fall att springa till jobbet så mycket jag kan!

Nu ska jag dock springa i säng. God natt