Idag var första dagen på jobbet sedan olyckan. Det var ganska skönt att jobba, att få något att göra och tänka på något annat. Men att träffa mina jobbarkompisar var ganska jobbigt. Min skiftkollega fick veta först av alla, och där fick jag även mest omtanke, eller vad man kan säga. Ibland känns det skönt att vara tjej och då är det liksom mer "tillåtet" att gråta lite här och där.

För min syster och hennes familj har det varit jobbigt idag, men de har ätit middag hos vår mamma och pappa och kunnat prata om lite annat än Ängeln. Han kommer alltid att finnas med oss i alla lägen, men för att orka med sorgen måste man tillåta sig att skratta också. Tack kära äldsta syster och sambo! Ni ställer verkligen upp utan en tanke på er själva. Jag hoppas att ni tar hjälp av varandra. Ni är värda en extra stjärna i himlen!

Min aptit har börjat smyga sig tillbaka, och så även godissuget. Vågen kommer säkert att ticka upp igen, men det känns som världsliga problem.

I morgon är det långdag på jobbet. Verkar som att det blir mer att göra, det är en massa småfix kvar innan det är dags för provtryckning.

Ta hand om er

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Det har varit en hyfsad dag, men ändå en av de värre.

Vi samlades strax före 12 utanför sjukhuskyrkan på PÄS. För mig var det sista gången jag fick se vår lilla ängel. Så himla fin, men idag var han nedbäddad i kistan. Det var som så definitivt på något sätt. Våra barn hade målat i små målarböcker, och sonen hade även ritat familjens bil och husvagn. De skickade till och med kritor så att vår ängel skulle ha något att göra! Jag ställde mig på knä vid kistan och visade honom boken och bläddrade i den, det kändes så naturligt att göra det. Hur ska han annars kunna se??

Innan jag åkte dit, var jag med våra barn till deras farmor och farfar. Innan vi kommer tid säger sonen " när Ängeln är i himlen, då lever han lite". Ett barns underbara spontana logik! Ibland förundras jag över hur han tänker, och det kommer som hela tiden! I torsdags kväll, jag hade berättat vad som hänt på morgonen, så säger han att när ett hjärta slutar så, då kan ett annat börja. Det var nästan kusligt, för när det hade hänt och änglaföräldrarna var på väg hem från Sunderbyn mötte de ett par som var på väg in till förlossningen. Det hjärtat hade börjat slå långt innan, men hur var det nu med de där tecknena igen? Larviga för utomstående, men så självklara för oss.

Jag har faktiskt varit iväg och tränat idag. Jag tog mig igenom ett pumppass utan att egentligen vara där. Så okoncentrerad, men jag tror att jag ökade lite vikter sedan förra gången. Nu var det länge sedan jag var och tränade innan dess, så det kanske inte är så konstigt... Eller var det vår ängel som gav mig kraft?

Idag har det varit en relativt bra dag. Jag har bakat åt min syster och hennes familj, och tvättat klädseln till bilbarnstolen som han använt. Jag fick veta att han utvecklade en sorts kärlek till stolen, under den korta tid han hann använda den. Först var det en fajt varje gång han skulle sitta i den, men sedan var det bara där han skulle sitta. Och spännas fast. Han höll även ögonen på övriga familjen så att de spände fast sig. Ordning och reda!

"Normalt" är jag väl ingen som direkt tror på gudar och annat sånt, även om jag är mörkrädd. Men ibland blir jag som övertygad om att det finns något mer. Nu har minstingen som blir tre månader den 10  augusti, börjat tokjollra. Några veckor tidigare än "normalt" kanske, men "bu" var ett återkommande ord hos vår älskade tvååring. Idag hade lillebror fått fram ett "bu". Man kanske hör det man vill höra. Larvigt? Säkert för en utomstående. För oss - ett självklart "tecken" eller vad man kan säga. Han är så himla med! Vaken och ska titta.

Efter att jag lagt våra ungar åkte jag tillbaka, då min mamma och min andra syster med sambo var på besök. Det spekulerades om drömmar som pappan hade, varför minstingen inte ska heta efter deras farfar (som pojken gjorde, vi tyckte att farfadern lånat tillräckligt), psalmer och minnen. Det var sådär jobbigt trevligt, vi kunde halvgrina och skratta om vartannat. Det är så skönt att inte måsta visa upp någon sorts stark sida, som jag helt saknar. Ibland kan jag bli rationell, men då har jag någon sorts grepp om situationen. Nu är allt bara kaos. Och hur många gånger ska man inte säga fel namn? Jag hoppas att ni förlåter mig för alla mina felsägningar, jag får ångest varje gång.

Storebror och storasystrar - jag tänker på er precis hela tiden. Hälsa det till dem, om de inte läser det här.

Men vi har i alla fall lov att gifta oss i kyrkan nästa sommar, där begravningsakten är tänkt att vara.

Glöm inte flytvästen och att säga att ni älskar varandra, även om det inte alltid känns så!

Ett ljus för en ängel

En låga som slockande alldeles för fort. En låga som alltid kommer att finnas i våra hjärtan. Det sliter i bröstet hela tiden. Jag vill bara gråta hela tiden, mest för min syster och hennes familjs skull.

Idag var våra egna barn griniga, och jag sa till dem och frågade varför de hela tiden måste bråka. Det känns så jäkla onödigt att vara ovänner. Det brast och jag bara lämnade dem i deras gräl och ramlade ihop på sängen. Jag orkade knappt ta mig upp även när jag kände mig tvungen. Allt går tungt nu, jag får tvinga fram varje rörelse. Hur ska det då inte vara för familjen? Mormor och morfar som hade ängeln som ett speciellt barnbarn? De älskar alla, men ängeln var något speciellt. Ett är klart, vi måste till stugan igen, även om varje minut kommer att vara en plåga. Hur fan ska vi orka??

Fan vad jobbigt det är när man inte vet var man ska börja...

Det enda positiva med de här senaste dagarna är att jag gått ner i vikt. Varför? Inte är det för att jag ätit nyttigt och tränat och sånt. Nä, ett av barnen jag är/var monstermoster till är en alldeles för liten ängel. 2-åringen utanför älvsbyn är mitt syskonbarn. Ingenting kommer att bli som förr. Det är sånt man bara läser i tidningarna och tänker "har de inte koll", men det går så inihelvetes fort att man hinner inte vara med. Alla tankar "tänk om", varför var inte vi där,och tusen andra tankar...

Igår var jag och såg en liten ängel, och han var så himla fin där han låg med  kläder han fått av mormor, mormors pojk som han var. När han var arg var det pappas pojk. Älskade att spela fotboll och gunga. Glad med ett jäkla humör när han ville. Framåt och nyfiken på ett liv som blev alldeles för kort.

Lova mig att ni aldrig aldrig släpper era barn nära vatten, även om de aldrig brukar gå i närheten av det annars. Låt aldrig era barn gå ut på vägen själva. Kör försiktigt och berätta för era nära och kära att ni älskar dem, det kan alltid vara sista gången ni träffas.

inlägg blir det idag.

Vikt: ca 77kg

Gjort: jobbat (hjälpt till vid tryckning av en ventil med en svetsskarv, visat de som kommit tillbaka efter semestern hur rapporteringen funkar, lärt mig visma tid och säkert lite mer jag glömt), lagat cykeln jag hittade i södra hamn förra sommaren, ätit mat.

Jag sprang hem från jobbet idag. Ny rekordtid på 21 minuter och några sekunder. Det kommer inte att gå i morgonbitti kan jag lova! Mina kära kollegor påminde mig brutalt om midjemåttet som jag helt glömt bort! Det kommer när jag hinner! Kanske på torsdag om det inte blir i morrn. Jag kan säga att det är tur att jag har bälte i jobbrallorna, annars skulle jag tappa dem.

inte ens funderat på rubrik idag. Varför börjarjag nästan alltid mina inlägg med hur dåliga rubriker jag sätter??

Nåja, det har gått en välda massa åska idag, och regnat ännu mer. Jag tänkte ju så stort springa till jobbet idag, men när jag gått ut på bron fick jag en droppe på mig. In och hämta regnkläder och ta cykeln i stället. Jag tror inte ens att jag hann ut från infarten innan det spöregnade! Mina regnkläder funkar då som tur var. Synd bara att behöva hårdtesta dem första gången jag använder dem... Nu hänger regnkläderna på en krok på jobbet och cykeln står på parkeringen. Jag lyckades springa hem!! Hoppas jag kan bryta mig ur sängen imorgon

Jag hade kunnat jobba hårdare på jobbet idag, men jag vet inte vad som hände. Jag tycker mest bara att jag virrat omkring en massa. Jag ska försöka skärpa mig i morgon...

I helgen blir det surströmming X2. Min familj på lördag och sambons på söndag. Jag hoppas att det är finväder på måndag så jag kan vara ute och smyga rör och lite annat trevligt. Jag tror inte att det är så populärt om jag gasar av mig i kontrollrummet!

Nu ska jag synka pulsklockan och sedan blir det nog en tidig kväll.

Idag har vi haft finbesök! En igelkott parkerade ett par timmar vid vår gärdsgård. Tog några kort med mobilen, men har den inte här och ids inte hämta den så bilder kommer kanske i morrn...

Idag har vi varit till stan igen. Lunch med sambon, inhandlade nya handdukar till toan och fikat hos ständige barnvakten. Jag kunde bara vara lite ståndaktig och äta en kvarts chokladboll... Jag måste köpa två handdukar till då det var två olika bland dem jag handlade - man kan ju inte ha två handdukar som inte är likadana hängandes framme heller!

Annars var vi präktiga familjen innan läggdags idag, spelade barnyatzy med ungarna och nu bråkar de innan de somnar. Att det inte ska funka att lägga dem samtidigt!

Dagens invägning ska jag väl vara ganska nöjd med, 77,2! På torsdag har jag tänkt springa till jobbet om det inte regnar alltför mycket...