Det blev som en heldag idag.

Begravningen började klockan 10 i Öjeby kyrka. En alldeles för liten vit kista stod därframme, med en liten kille som hade hela livet framför sig.

Det var mycket sång, och många tårar. Många som jag inte kände igen och många oväntade ansikten där. Tråkigt bara att behöva träffa dem så här.

Det var en fin dag idag, fint väder och nära och kära, vänner och bekanta var på plats för att visa sitt deltagande. Prästen, som äldsta syster brukar arbeta med, var jättebra. Allt hon sa var så självklart, och prickade så rätt. Hon hade förstått allt.

Jag frågade syster om jag fick lägga upp en bild från kyrkan. Det var ok, så här kommer den.  

Efter gravsättningen på skogskyrkogården var det minnesstund i skogsgården i Böle. Jag och vår äldsta syster läste telegrammen och det var en inte alldeles lätt uppgift. En stor ära men väldigt jobbigt. Att läsa från dem som inte var alldeles kända för mig gick ganska bra, men det från hans farmor och någon annan var extra jobbiga. Jag var tvungen att gråta en liten skvätt... Jag hoppas att gästerna hörde i alla fall lite.

På väg hem åkte vi förbi graven och där var det helt fantastiskt. Blommorna var jättefint lagda och solen lyste mellan träden, sådär gyllengult. Vackert.

Du vet väl om att du är värdefull? Vinka till alla blinkande stjärnor ikväll

Ta hand om varandra  

 

Trollpackan

21 augusti 2010 21:28

Det finns ju ett ordspråk som säger "Tiden läker alla sår", och just när sådant här händer så tror man att hjärtat aldrig kommer att läka, men det gör det. Även om det blir ärrigt så läker det, om nu det kan vara någon tröst att veta..

Jag har själv ett Änglabarn så jag vet, och kan föreställa mig hur din syster känner, för jag tror att det är hon som har förlorat sitt barn.
Det är ju jobbigt för alla andra anhöriga, vänner och bekanta också såklart, och det bästa man som anhörig kan göra, tyckte jag iallafall, är att lyssna och inte undvika att prata om barnet ifråga. Föräldrarna kommer att behöva "älta" det här.
Jag har ju inte läst din blogg förut, utan råkade bara halka in här, och har försökt att "läsa ikapp" lite.

Varma kramen till er alla!

http://www.trollpackan.bloggplatsen.se

Maggan

21 augusti 2010 21:39

Välkommen!
Jo, det är den yngra av mina två systrar som förlorat sin son.
Tanken med min blogg var från början att jag skulle tappa lite i vikt, men det hände viktigare saker i vårt liv i sommar.
Man känner sig säkert ensammast i hela världen, jag står ju trots allt lite vid sidan av på något sätt. Känns skönt att det är fler som varit med om samma sak.
Vi är en sammansvetsad familj redan innan, och är om möjligt ännu tajtare nu.
Får jag tipsa syster om din blogg?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det sista är det som tar längst tid... En glasskiva och lite elluttag. Kanske har vi listerna innan sommaren är slut!    Det blir ett kort inlägg idag, och inga bilder. Ni får hållas till dess att det är helt klart nu och städat! ...

Men ändå så långt borta! Nu är det glas, VVS så att vi får vatten i köket och elektriker så att vi kan tända lampan över bordet och koppla in elvispen kvar. Typ. Till det kommer listning, fixa trösklar, måla elementet, städa, flytta in alla grejor oc...

På två veckor hinner det hända grejor! Fast det känns inte som att det är två veckor sedan sist jag skrev och visade nåt. Tiden går! Man kan tro att köket är klart, men med två som jobbar olika tider och en massa grejor som ska passas går det inte så...

Nu är det borta!!!  Lite fix kvar att ta bort från väggarna... Etapp ett av skåprivning!   Lite arbetsbänk och belysning var ju trevligt att ha ett tag. Nu är det inte lika kul att laga mat... Det finns en risk att det blir mycket micrad mat nu!   ...

Sakta men säkert... Taket i köket är målat och halva köket är rivet... Väggarna är delvis målade och snickaren kommer för att ta ner portalen i morgon! Äntligen!! Det var en gång ett skafferi. Nu ska det dit renoveringsgips, tapet och målning.    Väg...