Sambon som varit på kickoff kom hem idag. Bakis. Jag har en tendens att sura ihop då, helt utan anledning. Fånigt, och jag vet egentligen inte varför. Kanske är avis? Att han får åka iväg och inte jag? Fast jag har ju den möjligheten jag oxå med jobbet. Som sagt, fånigt...

Jag och ungarna har bakat chokladbollar och sonen har haft en kompis på förmiddagen. Halva eftermiddagen gick åt till att fundera på vad vi skulle äta till middag, och det slutade med stuvade mackisar och korv. Ooh vad roligt...

Min löpning till och från jobbet verkar ha gett lite resultat. Innan passet jag var iväg på, ett body pump-pass, startade satt jag på en step-bräda och väntade. En vilopuls på ca 26 % av max måste väl ses som ganska godkänd? I träningssalen är man ju omgiven av speglar, och det brukar inte alltid vara en angenäm upplevelse. Men idag var det ganska trevligt! All mutter- och bultdragning och slangbärande verkar ha gett lite resultat det oxå. Jag kunde faktiskt ana lite muskler under fettet och huden!

Vågen i morse var inte lika trevlig, 75,9 stod den på, men det har ju varit lite för mycket fika i helgen... Hoppas på uppehållsväder så att jag kan springa lite mer till jobbet. Och på torsdag är mitt favvopass tillbaka! Halvtimme spinning och halvtimme pump efteråt Suveränt!

Idag har jag inte hunnit med mina syskon och föräldrar så mycket. Jag har pratat med dem, alla utom brorsan, och det var ändå rätt OK. Syster hade sovit dåligt, och det är väl så det kommer att vara ett tag. Bra och dåliga nätter och dagar kommer att avlösa varandra. På något sätt tar man sig framåt.

Jag pratade med min bästa kompis i Umeå idag oxå. Hon har ramlat och slagit huvudet i en järnstång på krogen och sedan dragit huvudet i stengolvet. Behöver jag säga att hon har hjärnskakning? En någonformavsköterskestuderande hade varit där, inte helt nykter. Hon hade böjt sig över min kompis och hade tyckt att det hade varit väldigt roligt och spännande att ha fått vara med om detta. Polaren hade bett henne dra till varmare ställen...

Dags för duschen. I morgon kanske det blir midjemåttsmätning om jag hinner.

Krama om varandra.   

Först vill jag hälsa några nya välkomna till min blogg. Sedan Änglamamman länkat på en community har jag idag haft över 200 läsare. Vad tråkigt att ni hittat hit egentligen, men ni är alla välkomna.

Sonen har varit på kalas idag, och jag och dottern passade på att åka till stan för att handla lite födelsedagspresenter, toapapper (som inte fanns, fler som är nödiga tydligen!) och en lykta och ett ljus att ställa vid graven. På affären träffade jag syster och Ängelns äldsta syster, och vi hittade jättefina lyktor och ljus att ställa i.

Inne i stan hittade jag även lampor som ungarna kan ha som sänglampor, och så har vi bytt ut den de hade hängandes i ena hörnet av rummet. Snabba ryck iväg för att hinna hämta sonen på kalaset, och vi kom precis i tid!

Innan vi åkte iväg för att äta surströmming och fira min pappa åkte vi förbi graven med lyktorna och tände ljusen. Nu vet vi att Ängeln inte har det mörkt i alla fall. Han fryser inte heller, med mössa, jacka, strumpor, täcke och favoritfilten. Om det är dåligt väder, som vi hade idag, kan han alltid måla lite i böckerna våra barn skickade med. När det är fint väder kan han spela fotboll med farfar. När vi skulle gå därifrån hade barnen massor att berätta och fråga massor med saker, och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det bara kom, och jag kunde inte göra något. Det var så skönt!

När vi kom till mina föräldrar pratade vi en stund och sedan berättar mamma om när hon stod och diskade idag. Det var några tårtfat och burkar som vi använde igår. När hon skulle ställa upp dem på diskstället ramlade de ner på golvet flera gånger. Till slut sa hon "John, mormor orkar inte busa nu" och sedan blev det lugnt. Jag blir alldeles matt...

Pappan berättade om när de varit till graven en stund och gjort fint, och gick tillbaka till bilen. Då kom det en ekorre och klättrade ner från ett träd framför bilen, och den sprang inte iväg, utan stannade och tittade på dem. Pigg och nyfiken! Man ser saker överallt. Det känns både skrämmande och bra på samma gång. Som att han vill berätta att han trots allt har det bra.

Till slut blev det en fin kväll, med prat om allt möjligt, och en liten bebbe som stjäl föreställningen. Vi vinkade godnatt till "Johnnen" när vi åkte förbi honom, och det kändes lite jobbigt men bra på samma gång. Nu har man en plats i alla fall. 

Kram på er

Det blev som en heldag idag.

Begravningen började klockan 10 i Öjeby kyrka. En alldeles för liten vit kista stod därframme, med en liten kille som hade hela livet framför sig.

Det var mycket sång, och många tårar. Många som jag inte kände igen och många oväntade ansikten där. Tråkigt bara att behöva träffa dem så här.

Det var en fin dag idag, fint väder och nära och kära, vänner och bekanta var på plats för att visa sitt deltagande. Prästen, som äldsta syster brukar arbeta med, var jättebra. Allt hon sa var så självklart, och prickade så rätt. Hon hade förstått allt.

Jag frågade syster om jag fick lägga upp en bild från kyrkan. Det var ok, så här kommer den.  

Efter gravsättningen på skogskyrkogården var det minnesstund i skogsgården i Böle. Jag och vår äldsta syster läste telegrammen och det var en inte alldeles lätt uppgift. En stor ära men väldigt jobbigt. Att läsa från dem som inte var alldeles kända för mig gick ganska bra, men det från hans farmor och någon annan var extra jobbiga. Jag var tvungen att gråta en liten skvätt... Jag hoppas att gästerna hörde i alla fall lite.

På väg hem åkte vi förbi graven och där var det helt fantastiskt. Blommorna var jättefint lagda och solen lyste mellan träden, sådär gyllengult. Vackert.

Du vet väl om att du är värdefull? Vinka till alla blinkande stjärnor ikväll

Ta hand om varandra  

Min käre sambo har bakat bullar idag. Med båda ungarna! Det skulle jag inte göra i fösta hand kanske... Men han är duktig måste jag säga utan att skryta...

Och goda blev de!

Hjärnan har gått i spinn idag. Jäklar vad jag har funderat och styrt och ställt! Men roligt har det varit. Vi har inte tryckt så mycket, men direkt i morgonbitti kan man köra lite. Med lite fix och trix kan man trycka lite fler rör. Men hur intressant är det egentligen? Är man inne i bygget så är man...

Vi hade någon officiell samkväm med ett antal entreprenörer ikväll, med grillning och brännboll. Jag kan lova att pilsnern flödade! Men med tanke på morgondagen så avstod jag. Det känns ganska skönt faktiskt, även om det hade varit trevligt med en pilsner. Brännboll ja... Det var ju ett tag sedan jag spelade, och träffsäkerheten kanske inte var den bästa. Men jag lyckades krocka med en cowi-kille! Vi sprang bredvid varandra, och han lyckades med nåt jag inte gjorde. Stanna. Vi bjöd i alla fall på ett gott skratt! Nä, det var riktigt roligt. Hade gärna stannat lite till!

När jag skulle åka berättade jag varför, och så började jag grina igen... Känns bra att ha förstående arbetskamrater. Tack för kramarna, de värmer!

Jag hann hem innan barnen gått och lagt sig, så jag fick äran att läsa kvällsboken. Det gör jag så gärna när jag varit borta hela dagen. Det känns i hjärtat när jag kommer hem och får go-kramarna! Jo, först tandborstning... Dottern tycker ju om rosa, men storebror norpade den tandborsten och dottern fick en svart i stället. Den har lejon tryckt på sig, och så klart får man ju världens starkaste tänder om man använder den. Den rosa har elefanter, och sonen säger "jag får världens längsta näsa när jag borstar med min"!   

Krama om varandra. Vi får se om det blir nån blogg i morgon.

på jobbet. Det skulle svetsas på ett rör som vi tryckt. Det var något som missats. Det blev väl aningens för varmt, för i morgon måste vi trycka om ledningen. Skit... Å andra sidan har vi 5 rör vi kan trycka efter det, så vi får nog full dag!

Eller full dag lite tidigare. Det skulle visst bli lite grillning vid norrstrandslogen. Trevligt!

Mindre trevligt - nu har jag börjat ladda mentalt för fredag. Det kommer att bli en pärs, men samtidigt skönt när det är gjort. Familjen får en plats att gå till, och det svåraste kommer att vara förbi, eller vad man nu kan säga.

Blandat trevligt och tråkigt - sambon ska på kick off i helgen. Åker på lördag och kommer tillbaka på söndag. Det är han värd, jag har ju jobbat hela sommaren och han har varit hemma med barnen. Skött allt utom tvätten. Tråkigt dock att han åker bort! Vi får väl hitta på nåt skoj att göra istället. Tips?

Jag kommer inte ihåg invägningen i morse, men det låg väl kring 76. Måste nog jag vet inte vad. Fika mindre? Säkert, men jag tycker att jag håller mig på en låg nivå. Färre kolhydrater? Ett måste, men det är ju så jäkla gott med makaroner och annan pasta! I morse var första gången jag blev less på att springa, och började längta ordentligt efter bilen. Dumt.

Jaja, kommer tid kommer råd.

Puss och kram. Ta hand om er.

Jag sprang hem idag, vilket i sig inte är någon ovanlighet. Men jag sprang under 20 minuter! Kapade över en minut sedan sist. Jag kan knappt fatta det själv...

Just nu på jobbet provtrycks instrumentluften! Förhoppningsvis kan vi snart börja använda den på riktigt till alla ventiler, bara allt är kopplat rätt och klart. Annars har vi tryckt några rör till, men ni har ingen större nytta av att veta vilka...   

Vi har tydligen fått beröm på jobbet oxå! Vi sköter oss visst ganska bra, och uppför oss på ett bra sätt. Senast idag fick jag direkt-beröm av en lastbilschaffis. 110 kbm isolering kom och jag fick störa morgonmötet lite... Visste liksom inte riktigt var vi skulle få plats med 10-12 pallar någonstans! Nåja, det löste sig och  nu står pallarna där de ska... Och jag fick veta att han fått bra service.    i kanten till mig!

Jag har även prata med syster en stund idag. Alltid skönt att få gråta en skvätt med likasinnade. Hon har som kommit ett steg längre i acceptansen nu, och känner som en annan ro i kroppen på något sätt. Jag hoppas att pappan snart kommer att känna ungefär lika, och jag hoppas att han vet att han alltid finns i våra tankar. Liksom syskonen i familjen.

Invägningen då? 75,3 i söndags morse även efter en mastodontmiddag med efterföljande krogbesök. I går 76, nåt hekto, idag ganska precis 76. I morgon får vi se.

Ta hand om varandra

på krogen. Ragga, dansa, dricka öl och grina.

Vi lånade bort våra barn igår för att få en vuxenkväll med mat och dryck. Barnen skulle vara hos vår ständiga barnvakt, som har blivit något av en låtsasmormor. Hon har länge velat att de skulle få sova över. Nu gjorde vi slag i saken och vi började på en uteservering med en GT. Vidare till en restaurang där vi hittade förrätten till nästa sommar. En trerättersmiddag med tillhörande viner satt inte helt fel! Vi gjorde även som vi gjorde förra gången, gick över sundsgatan till en krog och igårkväll hade de ett band som spelade. Duktiga musiker och sångerska, men jag saknade några låtar i reportoaren för att de skulle dra fullt golv.

När det började vara dags för hemgång träffade vi en kollega till mig. Vi började prata lite, och så klart sprutade tårarna. Han berättade även lite som sin situation och det gjorde inte saken direkt lättare, jag skrev lite om det i nattens inlägg. Och jag kan lova att jag knappt såg datorn framför mig!

Idag har jag, hör och häpna, varit i kyrkan! Det var tacksägelsegudstjänst och där lästes det upp vilka som döpts och gått vidare till livet efter detta. Våra barn var oxå i kyrkan, men med deras mormor och morfar och barnvakten i stan. Jag gick med systern, hennes make och de två medföljande barnen. Det var hemskt. Eller inte så heller, för nu är han verkligen en Ängel. Det var väldigt intressant egentligen, och nu är vi vid de där tecknena igen... När hans namn lästes upp började lillebror "prata". Och vad han berättade! Sedan satt han alldeles tyst och bara kramade mamma. Faschinerande. Och vad stor han blivit! Stadig i nacke och rygg, och jag tror inte att det egentligen är så himla länge innan han sitter själv.

I stan fick vår son gå fram och tända ett ljus för alla världens barn, och sedan bad de "Gud som haver", och mormor och barnvakten hade visst inte heller sett så mycket... Morfar hade varit tystlåten

Igår hade de suttit och ätit kvällsmacka, och sonen hade suttit tyst länge. Sedan säger han som bara rakt ut "Jag är ledsen, för att kusinen är död". Vad svarar man på det? Man måste ju få vara ledsen! Han hade visst haft tusen frågor i kyrkan idag, och det kanske inte alltid är så lätt att svara. Älskade småvänner!   

Äldsta syster och lillebror - jag tänker på er jättemycket, men jag skriver inte så mycket till er. Ni finns där hela tiden ändå.

Annars har det varit väldigt gott med cola idag. Jag dricker normalt inte det, men ibland så... Det kändes väldigt konstigt att vara bakis och gå till kyrkan. Det blev som fel någonstans på vägen! Prästen kom och pratade med oss lite, och det var samma präst som döpte vår dotter. Han kände igen mig! Det är även han jag vill ska viga oss nästa sommar. Hoppas nu bara att det går att genomföra! Han nämnde tre saker man ska tänka på, och värdera. Datum, plats och präst. Öjeby kyrka är självklar. Datum har vi mest bara sagt i slutet av juli eller början av augusti. Präst, helst han jag pratade med idag. Vi får väl se. Håll tummarna!

Håll om varandra!

Inlägg alltså

Hade tänkt göra det lite längre med videoklipp och allt, men saker blir inte alltid som man tänkt sig. Träffade en kollega på krogen. Hans mamma har varit väldigt dålig under våren, men verkar ändå ha repat sig lite. Men att ha en mamma som varit väldigt nära att bli en ängel. Det skulle jag nog inte palla. Att ha en pappa som kanske inte riktigt orkar, det är värre. Att tappa sitt eget barn som en annan kollega, och vår syster gjort, det är nog det värsta som kan hända en människa.

Jag tackar för alla kramar och axlar jag har fått låna, och jag hoppas att ni vill låna mina en dag.

Kram alla nära och kära. Jag vet inte hur jag skulle gå vidare utan er.